Designing Participant-Generated Context into Guided Tours by Juliet Sprake

Designing Participant-Generated Context into Guided Tours

Juliet Sprake, Goldsmiths, University of London, UK

Abstract

This article presents an interdisciplinary framework for designing participant-generated context into guided tours. The framework has been developed in parallel to practice-led research in the design of mobile learning tours with young people based in London. The article draws on art, architecture and urbanism to outline productive concepts, ‘seeding’ and ‘threading’, which support mobilised learning in tours of the built environment. In this, context is explored as an active and dynamic idea in developing attributes of the

mobilised learner in the design of tours around buildings and the built environment. 150 words or less.

 

I den här artikeln vill Juliet Sprake beskriva teoretiska idéer som bidrar till ett interdisciplinärt perspektiv på mobilt lärande i guidade turer. Artikeln är indelad i tre sektorer.

Den första “learning-enabled buildings” försöker förstå den skapade miljön i designen av aktiviteter i mobilt lärande i rundturer. Den försöker också definiera om lägen, situationer och kontext som är relevanta att utveckla i detta koncept.

Den andra sektorn fokuserar på saker ur sitt sammanhang omskrivning/omformulering som en kreativ process i lärande. För att utforska om mobilt lärande involverar att man använder attribut som notera, snubbla på och koppla samman sammanhang.

Den tredje drar slutsatser om artikeln med ett ramverk för att mobilisera lärande genom turer som är strukturerade med nyckelkoncept av vad som berikar deltagare av guidade turer att koppla sammanhang.

Hon tar upp att utvecklingen av mobilt lärande har gått framåt de sista åren men att definitionen av pedagogiken är grumlig precis som Winters (2007) påpekar. Jag håller med om att mobilt lärande fortfarande känns så pass nytt och outforskat att de är svårt att säga exakt vad det innebär. Hon tar dock fram exempel på där man använt sig av tekniken. ”For example, Riot1831, a project produced by Mobile Bristol in April - May 2004 experimented with ways in which the movement and location of participants in Queen’s Square, Bristol connected with fragments of an audio performance of the riot that took place there in 1831:” (sidan 21)

Det gick till så här I praktiken, “It’s 1831. Bristol is a tinderbox and the spark is Sir Charles Wetherell, the city’s visiting magistrate, widely loathed for portraying the city as anti-Reform. The people are rising up and thousands have filled Queen’s square to vent their fury and demand the Vote. […] In your backpack there is a receiver which ‘knows’ the location of the GPS satellites circling the globe. The receiver transmits your position to an iPAQ computer, triggering a sound file which plays through your headset. When you move on, you will receive another file.” (sidan 21)

Personligen tycker jag att projekt som denna är lysande exempel på hur man kan göra historieberättande mer levande. Man blir mer personligt engagerad och jag tror att man får andra infallsvinklar och en helt annan närvarokänsla. Istället för att få informationen ”matad” till en så utforskar man själv. På så vis tror jag att man tar till sig informationen djupare och lär sig mer.

I sin grundliga genomgång av olika teorier av informellt lärande genom att ta saker ur sitt sammanhang så fastnar jag bara för detta resonemang:

Edensor’s website represents a way in which finds may be publicly shared and personal interpretations made. It would be interesting to find out what would happen if such a web-based platform were used in location. The idea that an archive may be both a personal collection and one for archiving finds shared with others over time and in different locations, provides a way of considering how mobile devices can be utilised as archaeological tools. (Sprake and Thomas, 2007) The concept of out-of-context enables opportunities for recontextualisation in learning through buildings and that this may be more effective if considered over time and in different locations. It is now important to consider how this may be achieved through the design of learning activities in tours.

(sidan 32)

Det övriga känns alltför invecklat och ligger på en nivå som egentligen inte innefattar mobilt lärande utan mer handlar om filosofi och struktur.

Sedan så går hon vidare med begreppen ”seeding” och ”threading” :

‘Seeding’ is a conceptual process for designing and locating fragments of content or subject matter in tours and ‘threading’ is about creating opportunities for learning by connecting and evolving that content during the tour. Both concepts work on the central notion that the tour is produced through participation.

(sidan 32)

Så här menar hon att det kan fungera I praktiken:

Seeding content for a tour can be described as a process for learning if participants are involved in creating content that can be ‘grown’ or evolved by others. Learning how to create content that is location-specific and requires participant interaction with that location to make it work should be a key element of a project or brief for designing learning activities in tours.

(sidan 33)

Learning through making new lines of enquiry from a series of interactions with objects, people and places describes the process of threading in touring. Threading involves making connections between small scale movements and larger scale overviews

using guides and touring technologies to facilitate creative evolvement of those connections.

(sidan 33)

Jag gillar tanken över att man tar en guidad tur där man själv interagerar och bidrar med innehållet. Istället för att bli matad med information tvingas man ta ställning till materialet och utveckla sina tankar. En form av aktiv inlärning som dessutom är mobil och inte statisk där man sitter ned i något klassrum. Sprake uttrycker det så här:

The notion of distance travelled, physically and cognitively, between making such associations can be explored in developing how ‘context’ and ‘out of context’ may be reconfigured in learning through being mobile. (sidan 34)

I hennes slutsatser så tycker hon att man ska fokusera mindre på den tekniska aspekten av mobilt lärande och mer på innehållet och hur de associerar till det vi ska lära ut. Jag håller med om detta samt att aktivt medverkande stimulerar kritiskt tänkande och är en positiv form av inlärning som skiljer sig från den normala ”korvstoppar” formen som de flesta traditionella rundturer erbjuder idag.

I would suggest that a notion of location-sensitivity in mobile learning may focus less on technologies that assist in marking positions of participants on a tour, and more on consideration of the ways in which they shape subjective associations with buildings.

The experiential physicality of motion, momentum and position throws up productive opportunities for exploring technologies that enable tours to be initiated and evolved through active participation in creative processes of subjective recontextualisation.

(sidan 36)

/Helge Lundgren