Learning in a Mobile Age av John Traxler

Learning in a Mobile Age
John Traxler, Learning Lab, University of Wolverhampton, UK

Abstract

The launch of the International Journal of Mobile and Blended Learning is one of several indicators that mobile learning globally is reaching a critical and sustainable momentum and identity. The past six or seven years have seen a host of pilots and initiatives across sectors and across countries and these have established firstly that mobile learning takes learning to individuals, communities and countries where access to learning was challenging or problematic and secondly that mobile learning enhances, enriches and extends how learning is understood. Environmental factors have meant that this development has been haphazard. The mobile learning community is now faced with broader challenges of scale, durability, equity, embedding and blending in addition to the earlier and more specific challenges of pedagogy and technology, but these developments take place in the context of societies where mobile devices, systems and technologies have a far wider impact than just mobile learning as it is currently conceived. This paper looks at the definition and evolution of mobile learning as the starting point for a discussion of this wider impact.

Traxler menar att vi måste definiera mobilt lärande och jag kan inget annat än hålla med eftersom den ännu inte känns som vedertagen utan behöver utforskas mera. Han tar upp det faktum att utvecklingen de senaste 10 åren har lett till ökade möjligheter både i form av hårdvara och mjukvara. Han tar upp sitt kära ”immigrants and native” resonemang och uttrycker sig så här ” These are some of the points of departure for mobile learning. They refer back to ‘conventional’ e-learning and perhaps this is the mark of early ‘mobile learning immigrants’ and not the mark of the growing number of ‘mobile learning natives’. “(sid 1). Just misstaget att blanda ihop e-learning med m-learning tror jag många gör. M-learning är något nytt, något eget men i.of.s en utveckling av e-learning men absolut inte detsamma tycker jag. Följande beskrivning som Traxler gör är något som jag kan tycka beskriver det ganska bra när han visar hur Keegan för enkelt och för tekniskt definierade m-learning.


I therefore define mobile learning as ‘the provision of education and training on PDAs/palmtops/handhelds, smartphones and mobile phones.’ One of the characteristics of mobile learning is that it uses devices

• which citizens are used to carrying everywhere with them,

• which they regard as friendly and personal devices,

• which are cheap and easy to use,

• which they use constantly in all walks of life and in a variety of different settings, except education.” (Keegan, 2005:3)

(sid 2)

Han menar att de bara sätter mobilt lärande i e-learnings spektrum av portabilitet. Osäkerheten om laptops och tablets ger mobil inlärning om det saknas spontanitet i att bära omkring dem och starta upp dem illustrerar svårigheten med en sådan här definition. Samt att utvecklingen av det ultra-mobila formatet utökar problemet vidare. Han tycker dock att utvecklingen av definitionen gått framåt och pekar på Sharples och Arnedillo-Sánchez som några exempel. Dock tycker Traxler att det ännu finns mycket att bevisa om dessa teorier, han eftersöker mer konkreta och vetenskapliga bevis på dess existens. Jag tycker också att det krävs mer ”kött på benen” för att man skall kunna påvisa mer exakt vad mobilt lärande är.

Sedan ja.... så bombarderar han med exempel på hur andra definierat mobilt lärande (sid 2-5) : (Kukulska-Hulme et al, 2005; JISC, 2005), and conference proceedings (for example, Ally, 2006; Attewell and Savill-Smith, 2004; Oliver, 2007), Niall Winters (2006), Naismith et al. (2004), Sharples, Taylor and Vavoula (2005:4), Ann Jones (Jones et al 2006).

Jag tycker dock inte han så konkret pekar på vad det är utan mer tar upp vad andra kommit fram till vilket jag tycker är synd. Jag blir således bara än mer förvirrad. För att göra läsaren än mer förvirrad i mina ögon så går han sedan över i att diskutera teorier som behövs för att bena ut begreppet. Detta gör han på ett liknande sätt på följande sidor (sid 5-7). Inte heller här lyckas han klargöra utan snarare så gör han det än mer invecklat när han bollar dilemmat vidare i teoretiska termer och resonerar kring vad andra har kommit fram till. Kuhn (1962), Laurillard (2002) and Salmon (2000), (Laurillard, 2007), (Siemens, 2004) and ‘navigationism’ (Brown, 2005), Sharples et al, 2005) subscribe to versions of Yrjö Engeström’s ‘Activity Theory’ (1987), (Er and Kay, 2005), JosieTaylor (2006).

Vad vill han ha sagt egentligen? Jo om jag ska tolka det han säger nedan så vill han att vi ska ställa rätt frågor för att få rätt svar. Att lärandet har förändrats i samma takt som tekniken utvecklats. Att förhållandet är annorlunda idag än vad det någonsin vart innan.

“Focusing on defining mobile learning in an age where actually nothing stays still is perhaps missing the point; the question, ‘what is mobile learning?’ must be replaced by the questions, ‘what is learning in a mobile age?’ or perhaps ‘what is mobile learning?’ Our societies are changing as mobile devices, systems and technologies become universally owned, accepted and used, and as a consequence the meaning and significance of learning are changing too.” (sid 7)


Innan han kommer till sin slutsats så penetrerar han användandet av framförallt mobiler och hur vi kommunicerar och håller kontakt sinsemellan idag. Han nämner de ”just in time, anywere-anytime, just for me” slogans som skapats av mobilkulturen och att vi ständigt är uppkopplade och tillgängliga. Hur ”informella möten” skapas utanför mötesrummet och att nya grupperingar och ”communities” skapas på bekostnad av de traditionella. Jag håller med i hans resonemang att mycket har förändrats på grund utav den nya mobila tekniken. Sättet att umgås eller snarare ”hålla kontakten” har radikalt förändrats. Allt är väldigt ”snuttifierat” och effektivt idag och de gånger man umgås längre stunder ansikte mot ansikte har radikalt minskat. Däremot så har möjligheten tacka vare Msn, Facebook och Twitter gjort att man är mer ”uppdaterad” än nånsin om hur familj och vänner har det. Detta gör i sin tur att dagens elever som är uppväxta i denna ”teknikålder” har ett annat sätt att se på lärande än den traditionella katederundervisningen. För att möta denna nya form av elever så behöver vi nog anpassa vår undervisning till att bli mer lik det sätt de är vana att kommunicera och ta till sig kunskap för att de ska bli bra i slutändan. Vi behöver helt enkelt ta och utvärdera och utveckla det mobila lärandet, och det är nu innan det är för sent.

I sin slutsats nedan så redogör han att han velat vara så bred som möjlig i sin förhållning. Att det är komplext och en utmaning det hade jag på känn innan men efter ha läst detta så blev det mångt och mycket än mer komplext och utmanande. Denna text känns som en bra inledning på en konferens i ämnet snarare än en redogörande text över vad mobilt lärande är.

Conclusion

This paper puts the work and evolution of mobile learning into the broadest possible context and explores the significance of ideas about ‘learning in a mobile age’ in the context of the current development of mobile learning. The mobile learning community has an increasingly clear sense of its achievements and its direction but looking beyond the immediate community reveals a far more complex and changing situation. At this point, we can only sketch parts of the evolving picture, guess how society, its conception of learning and the role of mobile technologies in supporting that conception will fit together and wonder at the place of our current work. The challenge for the mobile learning community is the balance between facing inwards, to develop its work, and facing outwards, to understand the context and importance of that work.

/Helge Lundgren